Läste för ett tag sedan Resan till ljuset av Andrej Djankov, som är en del av Metro 2033-universumet - skapat av Dmitrij Gluchovskij. Jag har faktiskt aldrig läst Gluchovskijs böcker tidigare, även om de har stått högt upp på min läsarlista! Den här boken är alltså min invigning i Metro 2033-universumet. Och jag kan ju egentligen inte säga något annat än: Välkommen, Metro 2033-universum! (hoppas du e här för att stanna!) Det är nämligen en välkommen bok i min hylla.

Om vi börjar med storyn i helhet kan jag enkelt säga att den rockar. Efter att ha satt mig in i handlingen (visserligen endast genom bakside-texten, men vad då, då?) kunde jag för tillfället inte föreställa mig en bättre bok (dessa ord representerar min iver, ty varje känsla att en bok tycks regera är effekten av mitt ivriga jag. Men missförstå mig inte; jag kan ha sjuttsingen så rätt). 

Okej, en sammanfattning nu då... Gleb lever på den underjordiska stationen Moskovskaja. Livet på stationen kan vara svårt, men de kämpar på. Jordytan har för ett tjugotal år sedan som en effekt av kriget blivit radioaktiv. Men när några en dag hävdar att de sett ett ljus där uppe på ytan ger sig en grupp iväg för att undersöka saken. Gleb blir värvad och iväg ger de sig för att undersöka möjligheten för eventuella överlevande.   

Skriv-mässigt (är det ens ett ord?) tycker jag att stilen varierar lite grann. Ibland är historian fängslande, för att därefter bli aningen långtråkig och vid vissa tillfällen känns den slarvig. Men trots att jag har för mig att jag vid något tilfälle tänkte på att ge upp blev jag påmind om den suveräna storyn, och var tvungen att läsa vidare, för att se hur det gick. Och tur var det, för vändningen kom sig till att bli riktigt bra! Någonting jag verkligen inte hade förväntat mig... Slutet kan jag inte heller klaga på, men mer säger jag inte... mwihihihihi...!  

Åhå! Dags för bokrea! Om jag kunde färdas utom mig själv och skåda detta fenomen uppenbaras inför mig skulle jag nog se mina ögon alldeles lysas upp.

Det här är första året jag verkligen planerar. (En måste ju förbereda sig mentalt...) Men ack och ve till att ännu några dagar står emellen. Spara era slantar, gör upp en lista (eller för all del låt det bli en överraskning)... Mwihiihihah!

För det första kommer min blick sök efter både andra och tredje delen i "Den mörka materian" av Phillip Pullman. Trots att den förstnämnda av dem redan är läst tar jag gärna upp den igen. Dessutom kommer jag med största sannolikhet leta efter Patrick Rothfuss serie "Berättelsen om kungadråparen". Sedan har vi ju Neil Gaimans "Neverland", och inte att glömma Max Brooks "World war Z" och Nick Perumovs båda serier "Svärdets väktare" och "Mörkrets ring".

Just nu läses förresten en bok av Alexandre Dumas d.ä Nämligen De tre musketörerna!

Har satt mig in i den häpnadsväckande historien om Kvothe! Berättelsen om kungadråparen är skriven av Patrick Rothfuss. 

Ännu en sådan där bok där detaljerna är så skickligt berättade - utan att det blir tråkigt förstås! Den handlar om Kvothe, en legend. Hur han från början levde ett glatt liv med sin familj och trupp på vägarna och uppträdde varhelst de kunde. De var skådespelare, musiker, gycklare och jonglörer. Men Kvothe lämnas kvar för att klara sig själv när hans kamrater och kollegor blir anfallna - av Chandrierna. 

Historien är Kvothes. Han berättar för sin vän och en krönikör om sitt liv.

Att leva på gatan kan vara svårt. Och att bli antagen till ett universitet för att studera magi i sådana unga år likaså, men Kvothe har ett oerhört intellekt...

Patrick Rothfuss skriver en fantastisk historia, och ingenting känns för klyschigt. Härligt!

En helt ny värld har öppnat sig!

Det här är en sådan historia man inte kan kalla någonting annat än episk. Det är en sådan lags berättelse som man med spänning skulle kunna höra berättas medan man kryper upp framför lägerelden - då man för en stund lever i en sagovärld och inte planerar att komma tillbaka förän det är ett måste. Brilliance of the Moon är skriven av Lian Hearn. Det är den tredje delen i Sagan om klanen Otori, som är baserad på japansk kultur. Första delen heter Across the Nightingale Floor. 

Tomasu presenteras i första boken som en av "De gömda" - boende i en undangömd bergsby med sin familj. Då Tohan krigare kommer för att ödelägga byn - Mino - undgår Tomasu deras ankomst. På så sätt går han inte samma öde till mötes som sina familjemedlemmar. Men snart blir även han varse om krigarnas vrede, då han för att försvara sig själv gör sig skyldig till att ha förödmjukat den store och grymme ledaren Iida Sadamu. Det är här Otori Shigeru kommer in i bilden - en man som Tomasu kommer att lära känna som en av sina närmaste familjemedlemmar. Lian Hearn låter en vara med vid Tomasus utveckling, vid kampen mot Iida Sadamu, vid mötet med Kaede och i den komplicerade relationen till Släktet - som visar sig vara en del av Tomasu. I Sagan om klanen Otori beskrivs makt, rättvisa, familj, relationer och släktband, och Lian Hearn berättar också om de olika klanernas seder, bruk och religioner.  

Jag kan inte sluta att förundras över dessa böcker! De är sådana där, du vet, som fastnar i huvudet och som en bara går och tänker på. Kanske är det miljön som är så fantastisk. Kankse karaktärerna. Kanske relationerna. Kanske Släktet. Jag kan hålla på hela dagen... För det här är en sådan serie som man nästan inte kan förstå hur bra den är...

Måste bara hänvisa till rubriken igen - där den vackra titeln är skriven! Inte nog med att historien är värd att för alltid minnas - böckernas namn är av sådan älskvärd sort. 

I Brilliance of the Moon (på svenska Under lysande måne) kämpar Tomasu - nu Otori Takeo - för rättvisa.

Nästa punkt på schemat: Ut på jakt efter The storyteller and his three daughters eller Blossoms and Shadows, också böcker av Lian Hearn!